Pytt i panna

… och idag har jag fått känna på hur det kan kännas att vara kändis.

Vi hade en liten PR-konsert för en gymnasielinje som vi hoppas dra igång till hösten och en kvinna kommer fram till mig: “Hej! Vad gör du nu för tiden? Spelar du teater, eller?” Jag letar som en galning i huvudet. Vem är hon? Jag kan för mitt liv inte placera människan. “Njae, jag jobbar som sånglärare.” Fortfarande är det helt tomt i huvudet. Kanske hon har klippt sig, eller färgat håret. Nej, jag har verkligen ingen aning. “Jaha. I V-jö eller A-sta?” Eeh, vad skulle jag göra här om jag jobbade i V-jö? Sa jag ju inte så klart, men tanken hann sväva förbi innan jag svarade:  “I A-sta”. “Ja, jag var ju och tittade på Carmen så jag känner igen dig därifrån…” Herregud, det är ju 2½ år sedan och jag var bara statist! Jeeez!

En av kollegorna hade haft i princip samma upplevelse med samma person. Hur kan människan minnas alla ansikten? Sedan har jag ju svårt att förstå hur man kan gå fram och prata med folk som om man känner dom när man bara sett dem på håll eller råkar vet vem de är och dessutom tilltala dem som om man är gamla vänner.

Det finns verkligen folk till allt…

…And Play

Oj, det var väldigt länge sedan jag skrev här inser jag nu.  Får skylla på att jag jobbat som sjutton hela hösten (trots att det inte blev någon musikal till sist). Nu har jag äntligen jullov och det ska bli så härligt! Har en del jag skulle behöva skriva av mig, men det får vänta till ett senare tillfälle.

Tänkte att jag skulle dela med mig av det senaste Internet-samarbetet jag deltagit i på Offspring-forumet. En cover på Come Out And Play (Keep ‘em Separated). Som vid tidigare covers tycker jag att sången är mixad för långt bak, men det kanske bara är jag som är sångfixerad och vill ha den långt fram =) Här kommer i alla fall resultatet:

COAP

Imorgon är det casting till årets musikal och idag hade vi första produktionsmötet. Där fick jag en mindre chock eftersom antalet anmälda endast var nio ungdomar! Jag visste att de som varit med tidigare år inte skulle söka i år, men jag visste i alla fall att jag hade sex elever som skulle söka och trodde såklart att det fanns långt fler som inte gick hos mig, men ändå ville vara med. Så var alltså inte fallet direkt - av de nio anmälningarna var det bara en enda som jag inte varit i kontakt med…

Det som är lite kul med detta är att det kanske blir så att vi gör Camp Rock istället (alternativet är High School Musical, men jag gör mitt bästa för att avstyra det eftersom jag tycker att sångerna är rätt så svåra), eftersom det inte verkar som om BB går hem hos ungdomarna. Personligen älskar jag musiken, men man får nog ändå inse fakta - man är inte 14 år… Jag har visualiserat CR som musikal sedan jag såg den första gången så det vore lite roligt om det blir verklighet.

Vi kör casting imorgon i alla fall med de stackars själar som anmält sig och sedan blir det att åka ut på info-turné till skolorna om ett par veckor och försöka ragga musikalintresserade ungdomar. Det som också känns bra är att då får jag verkligen vara med från början, vilket jag inte riktigt kände med BB.

Dags att ta nya tag!

Då har jag klarat av första veckan med undervisning. Det har varit väldigt tungt får jag erkänna, det märks att man haft paus ett tag. Lektionerna är 20 minuter långa och i vanliga fall så “sitter det i kroppen”, man håller tiden helt okej. Den här veckan har jag haft stora problem att hålla tiden. Antar att jag har semester-tempot i kroppen, så jag pratar gärna lite längre och tar god tid på mig med det mesta - vilket leder till ett väldans stressande efter några lektioner…

Det blir många nya i år också, 17 stycken tror jag att jag kommer kunna ta in, så det är många nya personligheter att lära känna. Dessutom innebär det att jag tar in yngre elever än på flera år. Man kan söka från fjärde klass och normalt sett är det ett års kö, så man kommer inte in förrän i femman. I år har jag dock tagit in några fyror och oj, så små de är! En av mina nya killar går i fyran och han var verkligen fortfarande ett barn (jobbar mest med tonåringar annars, så det var intressant). Visst saknar man de gamla eleverna, men samtidigt är det väldigt roligt att träffa så många nya också.

Nu är jag helt utpumpad, men jag hoppas och tror att det kommer att flyta på lättare nästa vecka.

Så började man jobba i måndags och det märktes verkligen att jag inte var van vid att använda de små grå. Innan kvällen fick jag migränkänningar, sådana gånger är det verkligen tur att det finns medicin så att man slipper ligga och lida i onödan. Men man ska inte klaga. En kollega har antagligen åkt på Borelia över sommaren och har inte synts till på jobbet ännu. Hoppas verkligen att antibiotikan hjälper så att han snart kan vara med oss igen.

Terminsplaneringen börjar ta form, med allt vad det innebär av elevkonserter, Julshow och repetitioner. Tror jag fick igenom att vi skulle göra en temakonsert per termin också. Denna termin satsar vi på world-/folkmusik och det ska bli kul. Tänkte mig lite Garmarna-inspirerat så jag hoppas jag får spelmännen att tända till på det de också.

Dessutom tänker jag nog vara en del av teamet bakom årets musikal. Har haft en liten fot med de senaste två åren, men då jag inte varit en del av produktionsgruppen utan mer varit någon slags sångteknisk konsult (i bästa fall) har det inte varit så skoj. Nu har jag i alla fall varnat för att om jag ska vara med vill jag vara med på riktigt - så det kan faktiskt bli riktigt kul! Bra musik är det också:

I söndags (eller var det lördags?) kom vi hem från en tio dagars rundresa i Skottland och tala om att landa mitt i verkligheten. Någon har lyckats handla för över 10.000:- med mina kontokortssiffror. Spärra kort, reklamera, polisanmäla - skitjobbigt!

Sedan har våra studiomonitorer pajjat för ett tag sedan och vi har fått beskedet att det kommer att kosta drygt 3000:- att laga dem (nästan lika mycket som de kostade nya). Okej, eftersom det antagligen hänt i samband med åskväder så verkar det som att hemförsäkringen täcker det. Mannen mejlar försäkringsbolaget som meddelar att vår hemförsäkring inte täcker något lösöre, bara byggnaden. Ingen ersättning därifrån alltså, men man får ju tacka sin lyckliga stjärna att man inte haft inbrott eller att allt brunnit ner för då hade man ju varit helt ruinerad. Nu har vi i alla fall en “riktig” hemförsäkring.

Idag har jag fått gjort polisanmälan och lämnat in reklamationen, men jag fick sitta fasligt länge i kö för att få tala med stinsen. Trots att jag var först i kön när jag kom tog det ungefär 1½ timme innan jag fick komma in för att göra min anmälan. Inte riktigt klokt att det ska ta sådan tid!

När jag nu ändå gnäller så kan jag ju passa på att tala om att jag köpte ett minneskort till telefonen för att kunna lägga in musik att lyssna på under de långa skotska bussresorna. Glad i hågen kom jag hem bara för att upptäcka att det inte alls passade…

Dessutom regnar det.

Det är knepigt att blogga sällan. Det blir lätt så att när jag känner att jag vill skriva så tänker jag att “men jag har ju inte skrivit om det där som hände förra veckan och det borde jag göra först”. Resultatet blir att jag inte skriver alls. Jag borde nog försöka komma ur det där och bara skriva vad som helst, när som helst - oavsett om jag hoppar över en massa saker eller inte. Det här är ju trots allt ingen dagbok.

Hur som helst så är det lättare sagt än gjort och här kommer därför en liten resumé av sommaren så här långt:

13 juni: gifte mig i Bosjökloster, fest med närmaste familjen i Köpenhamn därefter.
18 juni: gick på semester - härligt!
19 juni: midsommarafton firade jag hemma själv.
v. 26: solade och rensade ogräs
v. 27-28: spenderades hos mor och far i Lappland. Dåligt väder.
10 juli: fest i Dokkdokk med badtunna, bastu, tipspromenad, bad i sjön och grillning.
v. 29: hemma i Småland igen. Fortsätter med målningen som är kvar.
21 juli: idag ska jag byta färg från rött till vitt - hallelujah!

Okej, det var min sommar så här långt. Nu hoppas jag kunna fortsätta blogga utan att hindras av redovisningsångesten…

Mina sovvanor är måhända inte vad de borde vara. Klockan är nu snart halv sex på morgonen och det är midsommarafton imorgon - jag har fortfarande inte gått och lagt mig. Till viss del beror det nog på att jag gick på min semester idag och det kändes riktigt bra. Jag firar genom att lyssna på The Offspring och så har jag klämt några öl - jag mår med andra ord rätt bra!

Fast visst, jag borde sova vid det här laget. Jag borde åtminstone försöka. Men jag är inte trött och inte vill jag heller. Hur det blir imorgon får väl tiden utvisa. Antingen blir det Öland med makens (!?) familj, eller också stannar jag hemma mol allena. Jag har varit själv på midsommar förr och sämre kan man ha det. Fast jag borde kanske hänga på till Öland, men då går skjutsen kl. 10.00 och nu är klockan nästan halv sex. Hmm, jaja - den som lever får se.